Uppdatering nummer två.
Har nu avverkat utkastet från Strandbergs bok,
Vygotskij i praktiken. Hur kan jag relatera detta till mina nyss förvärvade lärdomar? Låt mig utveckla detta:
Inledningsvis förklarar Strandberg hur Vygotskij (och Strandberg själv får jag anta) menar att människor inte bara lever för att förstå vår omvärld, men också för att förändra den. Hur är detta relevant till våra aktiviteter i veckan?
Även om våra samhällen "bara" är representationer är symboliken rätt tydlig vad gäller att forma vårt samhälle. Från de ursprungliga nyckelorden till färdig produkt har den omformande processen som Vygotskij och Strandberg talar om ägt rum.
Strandberg tycker också att kombinationsförmåga, förmågan att använda vardagliga element på nya sätt, är ett bärande fenomen i kreativitet. Hur har vi arbetat med detta i våra projekt?
Om vi kan bygga världar av skräp och komma överens om hur vi ska arbeta mot ett gemensamt resultat med så varierande utgångspunkter som prestationsångest, budskapsinferno, skönheten och odjuret så menar jag att vi har varit rätt framgångsrika i kreativ kombinationsförmåga.
Kreativa processer är också sociala, i det att vi tar hjälp från andra människor för att utveckla våra egna idéer och tankar. Hur har detta varit tydligt i vårt grupparbete?
Vi arbetar i en grupp på fler än tio deltagare, har upprepade gånger byggt våra egna projekt på andras associationer och pratar även utanför minimikraven med varandra för att komma fram till gemensamma produktioner och idéer.
Strandberg nämner också att människor i kreativa processer låter
mening överstiga de
strukturer vari kreativiteten har sin inspiration, eller utgångspunkt. Föremålen som står i centrum för den kreativa processen kan få nya funktioner utöver de ursprungligen tänkta. En legobit kan beroende på idé representera allt från en stövel till Halleys komet. Har detta fenomen förekommit i vårt arbete?
Kreativ process med samhällen av skräp - riva och göra om beroende på hur idéer uppkommer under processen. Låter som ett skolexempel (vilket det ju är) på mening över struktur. En annan potentiell biprodukt av gruppens engagemang är också så kallade "asgarv" som ibland uppstår i de gemensamma samtalen. Vid egen reflektion har jag dock (ibland) låtit förväntad struktur få övertaget över otillbörlig humor. Kanske var detta en utebliven möjlighet att producera något nytt och oväntat?
Sist, men inte minst, tar jag här upp att Strandberg citerar Vygotskij, och förklarar att kombinationen mellan praktisk aktivitet och språk utgör en viktig del av kreativt skapande. Språket påverkar aktiviteten, samt ger den struktur och mening. Hur har detta skett i vårt grupparbete?
Diskussionerna har varit många. Förklaringarna har varit många. Med hjälp av dessa har vi enats om hur aktiviteterna ska genomföras och i vilket syfte de ska genomföras. Jag vågar påstå att språket antagligen har varit det viktigaste verktyget, deltagare emellan, för att skänka en grad av struktur åt våra idéer. Att så har skett blir tydligt när jag läser mina ursprungliga anteckningar från kursstarten.
 |
| Fulmulan säger: Samspel, jämlikhet, brödraskap! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar