29 oktober 2010 - Fredag

Idag hastig generalrepetition och presentation. Trevlig respons. Tråkigt schemakrångel. Tusen tolkningar.

Övriga gestaltningar var också intressanta. Jag fastnade lite för fotoutställningen. Svårt att säga varför. Vackra bilder i sin egen rätt, som dessutom delar ett gemensamt tema eller flera.


Aktivistgestaltningen bjöd på intressanta tolkningar, som jag tror kunde ha blivit ännu mer intressanta utan att göra politik till ett heltäckande perspektiv (publikens vandel). Skymmer en massa andra idéer. Kul med ifrågasättande dock.

Aktivism - individuell revolution?

Ångestgestaltningen var intressant för att gruppen hade valt att sikta sin representation av ångest mot tonåren och tillhörande normer. Fanns förstås mer generella tolkningar där också, men det var genom mina glasögon.

Ångest får folk att göra dumma saker.

Vi får heller inte glömma lapptäcket och ljudberättelsen. Anmärkningsvärt hantverksarbete som jag nog hade velat kika närmare på. Har sin charm att detaljrika prylar bara spelar en biroll i och för sig. Bidrar till en känsla av dolt djup i gestaltningen. Som karaktärer i amerikanska filmer, vars agenda blir känd först i slutet av filmen och tjänar till att motivera en uppföljare.

I en annan del av livet...

Missnöje med schemaändringar under både de senaste dagarna och de sista minuterna. Å andra sidan är det inget att gnälla över om man ändå ska dö inom några månader. Djupare diskussion hade varit både spännande och farligt om den saken. Spännande för att ämnet är bredare än [offentlig person], farligt för att vi kanske aldrig hade kommit hem.


Nu till lokalnyheterna.


Jag är ingen romantiker, men... jag behöver ändå uttrycka en (något abstrakt) glädje över jag har fått vara med i vår grupp. Glad för att min tes om vettiga gruppmedlemmar höll i sig, och för att ni även överträffade förväntningarna. Nu när vi vet att vi kan producera resultat i samarbete kvarstår ju frågan om huruvida vi fungerar även utanför skolmiljö. Hade varit kul att prova våra förmågor där. Behöver inte vara kul på krogen, men lika gärna fryntlig fika eller prettopromenader.

Så, är det här konst?

Vi ses på måndag/tisdag.

27 oktober 2010 - Onsdag

AHA!

26 oktober 2010 - Tisdag

Också

Sofia, vad var det för ord du tänkte på?

26 oktober 2010 - Tisdag

Bra

Studiemedel och framsteg i grupparbetet.

Dåligt

Studiemedel snart slut och grupparbetet är inte en dans på rosor.

Annat

Däremot går det helt okej. Energin går mest åt att bedöma hur åsikter kan presenteras med maximal hänsyn till den kreativa processen. Det gäller att inte suga energi ur en situation med bra flyt och produktiv kommunikation.


Samtidigt behöver det kompenseras för när man upplever att andra gör avkall på produktiva förutsättningar, och kanske till och med bryta av en begynnande stämning av dalande ordning och reda för att den störtar mot meningslöshetens avgrund. Absurditet och humor kan då råda bot på det minfält som känns mindre för varje fälld replik.


Jag vill tacka akademien.

Utan replik blir bilden en helt annan.

På det hela taget går arbetet bra. Vi knogar på i sakta mak. Ingen är kung över tempot, men kaos är granne med gud har vi hört. Som om det inte räckte får man ju inte glömma att ingen är fulländad och att man för det första måste tänka på det andra. Nej, det är verkligen knepigt att sammanfatta läget. Det är inte bara ett inferno av samhällskritiska budskap/moraliseringar, men också ymniga mängder sociala stimuli. Så många människor att interagera med.

Är den monogama relationskulturen instiftad för att undvika intryckskaos och mental överladdning hos potentiell avkomma? Hur rimmar det i så fall med det moderna informationssamhället där man inte behöver föräldrar som förklarar sexdebutens finesser för sina rodnande tonåringar? Det finns ett samband mellan allt snack här ovan, och lite av det har att göra med min processdagbok. Utmaning till publiken.

Publiken, som vi för övrigt inte ska skriva på näsan. Varför inte? Är det förolämpande att anta att de inget förstår? Är det inte mer förolämpande att välja ut fula åskådare och låta Ku Klux Klan marschera framför dem? Vad har budskapen i samhället för relevans på vår performance om vi antar att livet är i stort sett meningslöst? Representerar vi ett destruktivt samhälle?

Lätt att känna igen Rolf utanför klanen.

Spårat ur lite här. Det var skönt. Åter till ordningen.

Imorgon klockan 09.00 börjar den.

21 oktober 2010 - Torsdag

Idag arbete i stora gruppen för att koppla samman och förtydliga våra enskilda presentationer. Stämningen föll framåt slutet av dagen, och jag är nyfiken på varför. Nämnda anledningar var blodsockerbrist, konkurrerande viljor i gruppen och osäkerhet över hur vi ska utforma projektet.


Personligen hanterade jag eventuell blodsockerbrist genom att tugga sockerbitar under dagen, och osäkerheten i vårt arbete har jag förlikat mig med. Däremot har jag svårare att hantera misstanken om att jag bidrar till ett tråkigt arbetsklimat. Lättare att vara självmedveten i efterhand, då det förstås inte längre går att korrigera sitt beteende.


I min, kanske lite cyniska, verklighetsuppfattning tror jag att folk gärna generaliserar om negativa upplevelser genom att förklara problem i atmosfär och känslor. Det får mig osökt att misstänka att "folk" i sin ödmjukhet undviker att uttrycka sin besvikelse över enskilda individer, trots att de kanske för sig själva härleder sina negativa upplevelser till enskilda. Nu ser jag ju att detta får mig att framstå som paranoid, men å andra sidan är jag mer obekväm med att vara en potentiellt ignorant social bulldozer än en självcentrerad, orealistisk introvert.


Vad försöker jag säga här då? Jo, jag ber om ursäkt om jag inte ser mig för när jag plöjer fram i det sociala landskapet. Jag pratar fort, mycket och gärna, och säkert har jag rullat över fler än ett par tår. Ni som tycker att sånt beteende är otrevligt behöver kanske inte slå ihjäl mig i sömnen, men hugg gärna tag i mig när jag rör mig bort från flocken och förklara för mig vad jag håller på med egentligen.

Backspegel placerad så att överkörda offer inte syns.

Nu är det är ur vägen kan jag berätta lite om dagens praktiska aktiviteter. Morgonmöte med helgrupp, därefter utstrålning till diverse utrymmen på HDK för finslipning av smågruppernas scenarion. Möte med samtliga, uppspelning av hel performance med många stopp för skratt och idéer.


Struktur och idéer borde kanske vara i fokus mer än absurditeter och skratt, men jag klarade faktiskt inte av Hello Kitty-dräkten. Anledningen till varför sådana sparkdräkter finns för vuxna måste ju vara för att frammana tillfälliga magkramper. Så på det området kan jag bara beklaga om jag störde den allmänna ordningen, då jag faktiskt försökte hålla mig från skrattanfall. En ovanlig företeelse i sin egen rätt.

Ovän av ordning.

Får se vad som händer imorgon.

20 oktober 2010 - Onsdag

Uppdatering nummer två.

Har nu avverkat utkastet från Strandbergs bok, Vygotskij i praktiken. Hur kan jag relatera detta till mina nyss förvärvade lärdomar? Låt mig utveckla detta:

• Litteraturen säger...

Inledningsvis förklarar Strandberg hur Vygotskij (och Strandberg själv får jag anta) menar att människor inte bara lever för att förstå vår omvärld, men också för att förändra den. Hur är detta relevant till våra aktiviteter i veckan?

• Jag säger...

Även om våra samhällen "bara" är representationer är symboliken rätt tydlig vad gäller att forma vårt samhälle. Från de ursprungliga nyckelorden till färdig produkt har den omformande processen som Vygotskij och Strandberg talar om ägt rum.

• Litteraturen säger...

Strandberg tycker också att kombinationsförmåga, förmågan att använda vardagliga element på nya sätt, är ett bärande fenomen i kreativitet. Hur har vi arbetat med detta i våra projekt?

• Jag säger...

Om vi kan bygga världar av skräp och komma överens om hur vi ska arbeta mot ett gemensamt resultat med så varierande utgångspunkter som prestationsångest, budskapsinferno, skönheten och odjuret så menar jag att vi har varit rätt framgångsrika i kreativ kombinationsförmåga.

• Litteraturen säger...

Kreativa processer är också sociala, i det att vi tar hjälp från andra människor för att utveckla våra egna idéer och tankar. Hur har detta varit tydligt i vårt grupparbete?

• Jag säger...

Vi arbetar i en grupp på fler än tio deltagare, har upprepade gånger byggt våra egna projekt på andras associationer och pratar även utanför minimikraven med varandra för att komma fram till gemensamma produktioner och idéer.

• Litteraturen säger...

Strandberg nämner också att människor i kreativa processer låter mening överstiga de strukturer vari kreativiteten har sin inspiration, eller utgångspunkt. Föremålen som står i centrum för den kreativa processen kan få nya funktioner utöver de ursprungligen tänkta. En legobit kan beroende på idé representera allt från en stövel till Halleys komet. Har detta fenomen förekommit i vårt arbete?

• Jag säger...

Kreativ process med samhällen av skräp - riva och göra om beroende på hur idéer uppkommer under processen. Låter som ett skolexempel (vilket det ju är) på mening över struktur. En annan potentiell biprodukt av gruppens engagemang är också så kallade "asgarv" som ibland uppstår i de gemensamma samtalen. Vid egen reflektion har jag dock (ibland) låtit förväntad struktur få övertaget över otillbörlig humor. Kanske var detta en utebliven möjlighet att producera något nytt och oväntat?

• Litteraturen säger...

Sist, men inte minst, tar jag här upp att Strandberg citerar Vygotskij, och förklarar att kombinationen mellan praktisk aktivitet och språk utgör en viktig del av kreativt skapande. Språket påverkar aktiviteten, samt ger den struktur och mening. Hur har detta skett i vårt grupparbete?

• Jag säger...

Diskussionerna har varit många. Förklaringarna har varit många. Med hjälp av dessa har vi enats om hur aktiviteterna ska genomföras och i vilket syfte de ska genomföras. Jag vågar påstå att språket antagligen har varit det viktigaste verktyget, deltagare emellan, för att skänka en grad av struktur åt våra idéer. Att så har skett blir tydligt när jag läser mina ursprungliga anteckningar från kursstarten.

Fulmulan säger: Samspel, jämlikhet, brödraskap!

20 oktober 2010 - Onsdag

Möte med nya handledare, uppvisning av performance, revidering, hjärnstorm och pånyttfödda idéer i ny performance. Trevligt att det händer saker, kul att gruppen fungerar i nya konstellationer och intressant att jobba fritt. Förtydliganden om slutproduktion och fördjupningsuppgift mottagna, liksom uppmaningar till mer bloggande och kortare stycken. Därför lägger jag in första andningspausen här.


Största personliga utvecklingsområdet: lägre samtalstempo. Möjligt att jag även ockuperar för mycket av samtalsutrymmet i gruppen. Svårt att säga om jag tar upp mer tid i anspråk än vad som är lämpligt eller om jag bara tömmer fler ord på för kort tid, vilket också är mindre lämpligt. Hur som helst, blogg här, läs så fort ni vill, med vilken röst som helst. Mark Levengood har idag rekommenderats.

Frånvaron av TV i hushållet - en funktionsnedsättning?

Uppvisningarna i alla kategorier var underhållande och (tycker jag) relevanta. Efter lite hjärnstormning under lunchen tyckte jag att gruppen hade lyckats hitta gemensamma nämnare för alla teman under de ursprungliga uppvisningarna. Helheten börjar växa fram, men jag är lite kritisk till att aktivt leta upp saker i våra samhällspresentationer att problematisera. Hade kanske varit lättare att ta avstamp i ett problem från början.


Nu har vi snarare börjat med våra associationer av samhället i stort, och försökt hitta något  intressant / kontroversiellt i dem. Mer tid på problematiserande, och mindre på träning av framförande? Tid verkar i och för sig vara en svårfunnen lyx.

"Nä, jag är inte stressad. Ser jag stressad ut?"

Vi påminns då och då om hur lite tid vi egentligen har kvar. Dödsfall i familjen och akademiska deadlines är båda obevekliga i sina förmågor att antingen utlösa intensiv levnadsiver eller resignation inför ett oundvikligt öde. Jag tycker att vårt osäkra schema och de flexibla arbetssätten har fått mig att betrakta resultatet som mindre viktigt än arbetet. Döden är med andra ord inte så tragisk.


Jag tänker sammanfatta några saker jag har lärt mig. Nu skulle vi ju inte sammanfatta allt från tidigare dagar i ett och samma inlägg, men vi kan väl säga att de här insikterna är färska för dagen, även om materialet är längre lagrat. Inget vin på färska druvor osv.

• Kreativa processer kan ha fördelar i undervisning. Bland annat genom att frambringa motivation genom spänning och osäkerhet inför vilka resultat som kommer att uppnås.

• Kreativa processer kan ha nackdelar i undervisning. Bland annat genom att frambringa förvirring genom spänning och osäkerhet inför vilka resultat som kommer att uppnås.

• Kreativa processer kan vara oerhört underhållande, kanske på bekostnad av produktivitet.

• Kreativa processer bör kunna förstås av sina deltagare till den grad att de kan förklara för sina vänner vad processerna går ut på. För att till exempel inte behöva känna viss skam när de utvecklar arbetssättet för sina naturvetande, erfarenhetsskeptiska cyniker till kamrater. 

• Det är svårt att utveckla en bekväm identitet i förhållande till större grupper.

18 oktober 2010 - Måndag

Idag hand(lednings)löst morgonmöte, uppspelning av performance-pjäser och påföljande diskussion som mest handlade om vad vi ska göra härnäst. Kändes okej att agera inför folk, mycket på grund av sympatisk grupp och publik. Givande att se andras föreställningar och tankar kring dem också - nu i efterhand hade det inte varit fel med lite mer utförligt prat om vad vi just hade presenterat och sett. Får se hur vi knyter ihop de här grejorna framöver. Fördjupningsarbete och intyg från VFU-handledare står på tur.

Argumentfågeln gör ett inlägg i skoldebatten. Liv i luckan.

Även om kursen handlar om ett samhälle som söker sin berättelse känns det ibland mer intressant att lyssna och titta på folk på individnivå. Det måste väl ändå spela viss roll när vi ger oss på att tolka ett samhälle? Dessutom gör folk läroprocessen roligare. I lärarutbildningen verkar vi fastna för att nöjet ska vara ett medel för att nå kunskapsmål. Kul kan förstås vara ett mål i sig - vilket sätter mitt inlägg om för mycket skojfriskhet i perspektiv. Jag kanske bara siktar på att ha kul. Man kan ju undra om det berättigar mig till att vara dum (för att kunskapsmålen med rätta kan åsidosättas).

Naturligtvis har jag att göra med andra människor än jag själv. Kan vara bra att ha det i åtanke också.

Intressanta insikter till följd av det fria arbetssättet följer:

Brukar tycka att det är lite pretentiöst och fånigt att arbeta mot oklara mål med svårdefinierade metoder som inte verkar vara baserade på något annat än personlig smak och mållöst filosoferande. Men å andra sidan uppstår resultat ur frånvarande förpliktelser. Hade jag varit gruppens handledare hade jag kanske tagit ledigt (läs: semester) en dag för att se vad min grupp hittade på för något. Till vår nuvarande handledare: jag hyser ingen misstro till dina pedagogiska idéer. Till stor del för att jag inte förstår dem riktigt än.

Betyg från föregående delkurs är mottagna. Mycket trevligt att de skickades ut via mail. Kudos till aktuell lärare. Med hänsyn till den tid jag lade ner på hemtentan, samt det tempo vari arbetet genomfördes tänker jag på följande rader uttrycka hybris. Om du råkar tycka att jag har varit en ödmjuk och trevlig typ hittills kan du sluta läsa här.

Jag är en gud.

15 oktober 2010 - Fredag

Självständigt arbete med performancegrupper idag. Rätt produktivt - kanske känns mer effektivt att arbeta i mindre grupper. Kan också ha att göra med att projektet är av en annan art än sokratiska samtal. Oavsett verkar projektet växa fram till en rätt okomplicerad och rättfram presentation. Veckan har bjudit på mer överskådliga övningar än tidigare, och samhället som gemensamt tema verkar växa fram och bli tydligare.

Utöver det finns nog inte så mycket om processerna att säga. Läget verkar vara under kontroll, särskilt som vi får kontinuerlig handledning varje dag. Vidare är det spännande att ha att göra med människor i grupp. Ett gemensamt mål gör att observationer under projektets gång kan göras i en okomplicerad och ganska neutral miljö. Folk koncentrerar sig på arbete istället för att konstruera artificiella beteenden skräddarsydda för gruppen. I viss utsträckning i alla fall.

Kreativ samhällsrepresentation.

Övergripande fundering: kursen som ska förklara vetenskapens roll i undervisning verkar stå i kontrast till arbetssättet vi använder. Å andra sidan ska vi kanske lära oss vilken roll konstkultur och gestaltning kan spela i vetenskaplig metod. Eller åtminstone i skolan. Positivisterna hade gått i taket.

14 oktober 2010 - Torsdag

Idag: Du Levande av Roy Andersson och självständigt arbete med performancegrupper. Översatt till svenska antar jag att performance i det här sammanhanget handlar om scenisk presentation. Vi hann också med ett halvsokratiskt samtal om filmen, den här gången utan formell samtalsledare. Gick okej, som jag upplevde det, även om fördelningen av ordet är svår att balansera.

Har börjat notera särdrag hos individuella gruppmedlemmar, och betraktar somliga som särskilt vettiga människor. I förlängningen innebär det att jag är särskilt intresserad av deras åsikter och, tyvärr, att jag gärna söker värdering av mina egna åsikter i deras uppfattningar. Det är inte ett direkt hot mot integriteten, men det belyser en potentiell nackdel med att söka sig till enskilda i en grupp för social stabilitet, istället för att förhålla sig till gruppen som helhet.

Började idag arbeta med min grupp om hur vi ska lägga upp den sceniska presentationen. Kom en bit på väg kändes det som, och kommunikationen känns effektiv och lyhörd. Tålamod krävs innan våra sätt att formulera oss blir uppenbara, och vi (jag) kan bortse från att övertolka vad eventuella ansiktsuttryck och ordval betyder.

En fågel.

Dagens lunch blev en brownie och en festis på Coops kafé på Avenyn. Tung brownie. Hög densitet.

Förvirringen som Katti talade om i början av kursen är inte nödvändigtvis en fas som ska kommas igenom, men snarare ett övergripande sinnestillstånd som spänner över hela projekttiden. Många har påpekat närvaron av den, men jag måste säga att jag inte känner av den särskilt tydligt. Det beror antagligen inte på att jag förstår vad som görs, men på att jag lever en förvirrad tillvaro även utöver skolan. Det har också varit mycket diskussion om bloggandet, hur mycket och hur ofta man bör skriva, och därifrån till ideologiska diskussioner om bloggfenomenet överhuvudtaget.

Svårt att ta ställning. Jag känner inget behov av att blogga som intresse, men nu när det ändå förväntas av mig kan jag lika gärna sätta mig här då och då och klämma ur mig några rader. Lättare att formulera sig i tryggheten av sin studentlya än i HDK-kaféet. Borden där försvårar gruppkommunikation på samma sätt som olika kontinenter: det blir långt mellan deltagarna. Hur som helst, jag har fortfarande positiva vibbar av gruppen, och kaféet har helt okej ost- och skinkmackor. Därför sammanfattar jag läget som bra.

Till slut, jag gillade filmen Du Levande. Film om människor som tänker, säger och gör olika saker, ofta i förhållande till varandra. Det var vad jag tyckte filmen handlade om. Dessutom tycker jag att genomförandet var snyggt och lätt att relatera till från egna erfarenheter. Närmare borde jag kanske inte beskriva filmen utan att ge mig in på djuptolkningar. För övrigt var den rolig.

11 oktober 2010 - Måndag

Inledde dagens pass med att vara samtalsledare i sokratiskt samtal för en kortfilm vi såg på morgonen. Perfekt läge att lägga in små ändringar i mitt gruppbeteende. Fungerade någorlunda, även om strukturerna i det sokratiska samtalet var svåra i sig. Diskussionen flöt rätt bra, men förtydligande av frågeställningar och mina tankar behövs. Att skilja mellan de två behövs framför allt. Bra feedback från gruppmedlemmar.

Fritt arbete med att konstruera samhällen - den här gången i mer praktisk bemärkelse än sist. Av skräp och upphittade diverseprylar skapar vi modeller av våra idéer om ett samhälle med ett av våra tidigare nyckelord i botten. Svårt att förhålla mig till dessa abstrakta förutsättningar, men jag antar att kunskap och utveckling sker så länge jag kan förklara vad jag håller på med. Och det kan jag ju, till en viss grad.

Stämningen i gruppen verkar vara god, även om det idag kändes som om svackor kom och gick rätt plötsligt. Eller så är jag bara överkänslig för enskilda åsikter i gruppen. Svårt att vara del av en grupp och uttala sig om hur den fungerar. Intressant att processerna är tvåsidiga i det att de handlar både om samhällsgestaltningar genom berättelser (det där är min uttalade verklighetsförankring) och personlig utveckling (mitt val av biprodukt i kursen?).

10 oktober 2010 - Söndag

Nu är det ju ingen skoldag idag, men jag kände att jag behövde utveckla lite om vad som gjordes förra veckan.

Sokratiska samtal var brännpunkten för vårt arbete, och efter en inspirerande föreläsning arbetade vi gruppvis med att utveckla och etablera våra uppfattningar. Dessutom tränade vi på lyhördhet och på att anpassa våra inlägg till respektive deltagares kommentarer. Detta hade nog varit lättare om vi närmade oss konflikter och meningsskiljaktigheter lite mer, men som redan har påpekats så föll många diskussioner ut i skratt istället för allvar - en bra observation, som ger bränsle åt min oro över att jag håller en för hög humorprofil istället för att ta mig an allvarligare bitar av samtalet.

Denna överensstämmelse är också mycket spännande, eftersom jag har möjlighet att förändra min profilering mot gruppen under den kommande veckan genom att anlägga en annan attityd i de sokratiska samtal som komma skall. Ser fram mot att prova det.

Annars har min blogg ännu inte publicerats på HDK:s portalsida, så jag skickar lite mail hit och dit för att ordna detta. Snart kommer omvärlden att veta vad jag tänker. Med vissa reservationer.

I fredags, veckans sista arbetspass, byggde vi samhällen av nyckelord och tejp och diverse prylar. Därefter fick vi förklara varför vi hade valt de nyckelord och prylar som vi valde. Tejpen var olyckligt eftersatt i detta avseende, men de godtyckliga färgvalen av markeringstejp gjorde gränsdragningen av våra isolerade stater roligare än vad den hade varit annars.

Slutligen tvingades vi amputera några av de etablerade hörnstenarna i våra utopier, och motivera hur samhället skulle kunna gå runt ändå. En grym men utvecklande historieskrivning. Jag lämnade vårt provisoriska dagis lite sentimental, och ser fram emot mer arbete av det här slaget.

8 oktober 2010 - Fredag

Tillstånd:                             rigor mortis
Dagens frukost:                   vårrullar och nudlar
Betydelse för kursmålen:      ej noterad


Återkommer om dagens aktiviteter.

7 oktober 2010 - Torsdag

Idag föreläsning om sokratiska samtal och workshop. Inspirerande och underhållande, men något svårt att diskutera om saker som jag inte har någon personlig anknytning till. Gör kanske att övertygelser måste produceras på plats istället för att plockas fram från personliga erfarenheter.

HDK-kaféet har god choklad/banan/vaniljtårta. 

Börjat utveckla identitet i den nya arbetsgruppen. Trevligt folk (jag vet att ni läser det här) som jag borde kunna komma överens med. Största funderingen för tillfället gäller om jag tar för mycket produktivitet från övningarna med skämtsamma kommentarer. Kan få mig att framstå som osäker eller som någon alfahanne-kvarleva från mellanstadiet. Lättare att söka sig till enskilda för att skapa kontakt, men grupparbeten är det förhärskande arbetssättet. Ny approach imorgon kanske - tillbakadragen och avvaktande?

Gick också ner några kilo efter ett besök hos frisören. Ingen personlig utveckling noterad därefter.