14 oktober 2010 - Torsdag

Idag: Du Levande av Roy Andersson och självständigt arbete med performancegrupper. Översatt till svenska antar jag att performance i det här sammanhanget handlar om scenisk presentation. Vi hann också med ett halvsokratiskt samtal om filmen, den här gången utan formell samtalsledare. Gick okej, som jag upplevde det, även om fördelningen av ordet är svår att balansera.

Har börjat notera särdrag hos individuella gruppmedlemmar, och betraktar somliga som särskilt vettiga människor. I förlängningen innebär det att jag är särskilt intresserad av deras åsikter och, tyvärr, att jag gärna söker värdering av mina egna åsikter i deras uppfattningar. Det är inte ett direkt hot mot integriteten, men det belyser en potentiell nackdel med att söka sig till enskilda i en grupp för social stabilitet, istället för att förhålla sig till gruppen som helhet.

Började idag arbeta med min grupp om hur vi ska lägga upp den sceniska presentationen. Kom en bit på väg kändes det som, och kommunikationen känns effektiv och lyhörd. Tålamod krävs innan våra sätt att formulera oss blir uppenbara, och vi (jag) kan bortse från att övertolka vad eventuella ansiktsuttryck och ordval betyder.

En fågel.

Dagens lunch blev en brownie och en festis på Coops kafé på Avenyn. Tung brownie. Hög densitet.

Förvirringen som Katti talade om i början av kursen är inte nödvändigtvis en fas som ska kommas igenom, men snarare ett övergripande sinnestillstånd som spänner över hela projekttiden. Många har påpekat närvaron av den, men jag måste säga att jag inte känner av den särskilt tydligt. Det beror antagligen inte på att jag förstår vad som görs, men på att jag lever en förvirrad tillvaro även utöver skolan. Det har också varit mycket diskussion om bloggandet, hur mycket och hur ofta man bör skriva, och därifrån till ideologiska diskussioner om bloggfenomenet överhuvudtaget.

Svårt att ta ställning. Jag känner inget behov av att blogga som intresse, men nu när det ändå förväntas av mig kan jag lika gärna sätta mig här då och då och klämma ur mig några rader. Lättare att formulera sig i tryggheten av sin studentlya än i HDK-kaféet. Borden där försvårar gruppkommunikation på samma sätt som olika kontinenter: det blir långt mellan deltagarna. Hur som helst, jag har fortfarande positiva vibbar av gruppen, och kaféet har helt okej ost- och skinkmackor. Därför sammanfattar jag läget som bra.

Till slut, jag gillade filmen Du Levande. Film om människor som tänker, säger och gör olika saker, ofta i förhållande till varandra. Det var vad jag tyckte filmen handlade om. Dessutom tycker jag att genomförandet var snyggt och lätt att relatera till från egna erfarenheter. Närmare borde jag kanske inte beskriva filmen utan att ge mig in på djuptolkningar. För övrigt var den rolig.